n

När jag går förbi blir allt tyst, ingen ser mig, men alla vet att jag är där.
När jag sedan går hör jag deras ord hugga som knivar i ryggen på mig.
Dom tror inte jag ser, dom tror inte jag hör.
Det går inte att beskriva känslan. Det gör så ont.
Dom tror jag är ett monster som måste förgöras,
någon som inte är värld att gå på denna jord.
Dom tror att jag är känslolös, att jag inte känner.
Deras slag kan jag stå ut med,
men deras ord är det som gör ont.
Men det måste stämma,
jag måste vara vidrig, äcklig och så hatad som dom säger.
Jag är väll värd det.
Men vad har jag gjort för fel?
Varför blev det just jag som inte passar, som får ta slagen och orden?
Jag vill så gärna veta det.
Jag är ingenting, bara luft.