kampsång, tack?

men blodsmak i munnen och igenslagna ögon reser jag mig upp igen,
varje gång tänker jag att det blir den sista gången.
det var så himla mycket bättre när jag var osyndlig..
när jag kommer hem blir rädslan till hat.
jag  vill skrika, jag vill slå tillbaka.
men jag kommer aldrig skrika, och absolut inte slå tillbaka.
dem har gjort mig så smutsig,
dem har lyckats göra mig till den äckligaste tjejen i världen,
grattis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0